Säverman: Sova i tid och otid    

Drömde om en tid för sexti år sedan i Uppsala då jag bodde i studentkorridor med några medicinare som delade ut sömnmedel och andra piller de hade tillgång till.

En gång skulle vi se en landskamp på tv och intog inför matchen några illröda piller som vi sköljde ned med starköl.

Det skulle vi inte ha gjort. En kort stund in i första perioden började vi nysa – och nysa och nysa. Det tog aldrig slut, vi missade matchen och gick var och en in till sig och nös färdigt vilket tog flera timmar innan vi somnade och vaknade vimmelkantiga dagen därpå.

Har alltid avundats människor som kan lägga sig mitt på dagen och sova fem minuter och bli sura eller galna om de inte får sova dessa fem minuter. För min fru räcker det med fyra, ibland tre.

Denna avundsvärda egenskap sammanfaller gärna med en lika avundsvärd, gäspig trötthet som alltid verkar infalla i lagom tid före sömnens inträde. En mänsklig egenskap lika orättvist fördelad som charm.

Läste en text av en kvinnlig engelsk skribent som hade ungefär samma korkade sömnrutin som jag och blev lika rasande när välvilliga bekanta rekommenderade henne att dricka örtte.

Nattmänniska kallas man och bör för husfridens skulle vara gift med en morgonmänniska. Sover när gumman min är uppe och är uppe när gumman slumrar in…

Min mormor sov oförskämt bra och snarkade högljutt vilket höll mig vaken när jag övernattade i samma rum medan min morfar, som vägrade sova i samma rum som hon, låg i rummet bredvid och rökte cigaretter och läste Alibimagasinet.

Hon berättade med viss förtjusning att hon sovit hela natten på nyåret 1900 medan alla andra festat och hurrat.

Senare i livet led hon en gång om året av sömnlöshet. Hon steg då upp, kokade en kopp gott kaffe som hon drack och somnade därefter prompt.

Bara tanken får mig att vakna och inte somna om igen.

Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om en dödskallemärkt schlager från 1940.