För fyra år sedan baxade Chelsea hem klubbens andra Champions League-titel.
Ett uppmärksammat ägarbyte och en massiv spelarkarusell senare möter man i kväll Djurgården i betydligt mer anonyma Conference League.
Rysslands invasion av Ukraina har sannerligen sett värre offer, men som västeuropeisk fotbollsinstitution har Chelsea utan tvekan betalat det högsta priset.
Få ut mer av DN som inloggad
Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.
- Följ dina intressen
- Nyhetsbrev
Den 29 maj 2021, strax före klockan 23 i den ljumma portugisiska kvällen, firade Chelsea Football Club sin största triumf i modern tideräkning. När domaren Mateu Lahoz blåste av matchen hade man slagit storfavoriten Manchester City i Champions League-finalen på Dragão-stadion i Porto med 1–0, trots att man bara haft bollen en knapp tredjedel av speltiden. Kai Havertz gjorde målet. N’Golo Kanté valdes till matchens lirare.
Vi spolar fyra år framåt i tiden och det är ett betydligt mindre euforiskt lag från London som kommit till Stockholm för att spänna musklerna mot – Djurgården. Utan Kai Havertz, som lämnade för Londonrivalen Arsenal året därpå, och utan N’Golo Kanté, som numer spelar sin klubbfotboll i Saudiarabien. Sannolikt med något större bollinnehav i sikte.
Det som mer än något hänt mellan Champions League-triumfen och Conference League-semifinalen i Stockholm i kväll är förstås Roman Abramovitjs hastiga farväl från klubben. Den ryske oligarken kommer i sommar ut med en bok med titeln ”Sanctioned”, där han ska delge sin version av det inträffade. Tills vidare kan vi konstatera att han fick tvångsförsälja Chelsea våren 2022 efter det brittiska sanktionspaket som riktades mot rika ryssar med band till Vladimir Putin efter den ryska invasionen av Ukraina.
Efter nästan tjugo år som ägare för klubben, med 21 titlar varav fem i Premier League och två i Champions League, föll ”the Roman Empire” betydligt snabbare än sin historiska föregångare.

– Supportrarna var ju nöjda med Abramovitj och ser fortfarande nästan bara positivt på honom. Det handlar inte bara om titlarna, utan om hans relation till klubben och känslan för supportrarna, säger Frederic Pavlidis, journalist bakom bland annat bloggen Headlines på Fotbollskanalen, och Chelseasupporter sedan tidigt 1980-tal.
Han tycker att de senaste åren varit ”en konfunderande tid”.
Sedan det amerikanska konsortiet Clearlake Capital, med Todd Boehly som frontfigur, köpte klubben 2022 har Chelsea åkt bergochdalbana i Premier League.
Den första hela säsongen under amerikanskt ägarskap slutade man sexa och missade Europa League säsongen därpå, när Manchester United knep sista platsen efter att ha vunnit FA-cupen.
Boehly har haft lika lite tålamod med tränarna som Abramovitj på sin tid.

Thomas Tuchel sparkades ett drygt år efter Champions League-titeln. Sedan dess har Graham Potter, Frank Lampard, Mauricio Pochettino och, sedan juni förra året, förre Leicestertränaren Enzo Maresca lett Londonlaget.
Omsättningen på spelare är ett av den nya Chelsea-erans mer iögonfallande karaktärsdrag. Den på många sätt aggressiva värvningsstrategin har riktat in sig på unga talanger med framtiden för sig. Långsiktiga lagbyggen brukar väcka beundran, men Todd Boehlys taktik framstår för många alltmer som en sorts spekulation i värdepapper.
– Alla lags supportrar gillar ju när man värvar unga talanger, men här har det blivit in absurdum. Man säljer spelare som hade gjort stor nytta och värvar obegripligt. Man ser en bra affär, men inte någon riktning, säger Frederic Pavlidis.

Unga prestigevärvningar som Cole Palmer, 22, och Nicolas Jackson, 23, har inte satt det avtryck Chelseas fans hoppats på. Av de spelare som vann Champions League-finalen i Portugal för fyra år sedan finns bara Reece James kvar i truppen.
Innevarande säsong kan ändå innebära ett litet fall framåt resultatmässigt. För stunden ligger Chelsea på femte plats i Premier League, med goda möjligheter att få spela Champions League nästa år. En seger i Conference League är åtminstone ett potentiellt tröstpris.
Men av visionerna som trumpetades ut vid ägarbytet för tre år sedan kan Frederic Pavlidis inte spåra mycket.
– Inga löften har infriats. Boehly skulle fixa ekonomin och ändå springer laget runt utan en huvudsponsor på tröjorna.

Inför kvällens semifinal mot Djurgården är Chelsea förstås storfavorit. Det som för Djurgårdens supportrar blir århundradets hemmamatch ses mest som en formalitet för gästerna. Engelska tidningar fokuserar mer på skaderisken och det faktum att Djurgården som klubb själv driver ett förbud mot konstgräs i allsvenskan. Maresca förväntas eventuellt ställa över några nyckelspelare som behövs i slutspurten av Premier League.
Det är, med andra ord, alldeles utmärkta förutsättningar för en Europaskräll.